Nationalekonomen Ola Nevander har på uppdrag av Branschföreningen för Onlinespel (BOS) gjort en grundlig undersökning om spelmissbruket i Sverige sedan millennieskiftet. Det är ett gediget arbete som ligger bakom rapporten som genomförts under perioden mellan september 2025 och mars 2026.
Ingen kan förneka att digitaliseringen har gjort att spel är mer tillgängligt än någonsin. Utbudet av spel har expanderat samtidigt som rekordstora resurser investerats i marknadsföring. Mot den bakgrunden ligger det nära till hands att anta att spelproblemen rimligtvis ökat i takt med utvecklingen – men verkligheten visar något annat.
Sambandet mellan marknadsföring och spelproblem
En av rapportens mest intressanta delar handlar om kopplingen mellan spelproblem och marknadsföring. Trots att reklam ökat kraftigt – särskilt före omregleringen 2019, visar siffror att problemspelandet gått i motsatt riktning.
2018, året före omregleringen, toppade marknadsföringsinvesteringarna på rekordnivåer. Därefter föll de tillbaka och stabiliserades, men på toppen var de nära fem gånger högre än 2008.
Tittar man på trenden för problemspelande under samma period finns inget uppenbart samband. Problemspelare föll nämligen från 2,2 procent 2008/2009 till 1,3 procent 2021. Med andra ord finns det inte stöd i befolkningsdata på att reklamens framfart under åren före omregleringen har inneburit en motsvarande ökning för spelproblem.
Siffrorna visar dock att debatten om spelproblem är mer komplex än “mer reklam = mer problem” som annars ofta är slutsatsen som dras av branschen själva men också från politiskt håll.
Ett utbud som ökat lavinartat
Det är inte bara reklaminvesteringar som ökat – det har även utbudet gjort. Data från spelplattformen Casino Module visar mer än en tiodubbling av antalet kasinospel mellan 2004 och 2019.
Exempelvis hade Svenska Spel under det tidiga 2000-talet knappt 20 stycken internetspel. 2020 uppgick endast antalet kasinospel till över 1200, vilket är en ökning på hela 7400 procent.
Även här går det att se samma mönster: trots att spelutbudet har exploderat syns ingen motsvarande ökning av spelproblem. Tvärtom har de minskat.
Marknadens struktur är avgörande
Rapporten understryker också att överdrivet spelande i hög grad är kopplat till individuella riskfaktorer, såsom psykisk ohälsa och socioekonomiska förhållanden. Samtidigt visar forskningen att gruppen problemspelare är dynamisk, där många faktiskt lämnar riskzonen över tid, vilket talar emot förenklade modeller där exponering automatiskt leder till varaktiga problem.
Den viktigaste vägen framåt är att se till att kanaliseringen ökar, det vill säga – att spel sker inom den licensierade marknaden till så hög grad som möjligt. Det är av allra högsta vikt eftersom det finns skydd som:
- Självavstängningssystem
- Omsorgsplikt
- Övervakning av riskbeteenden
Om spelare istället använder olicensierade aktörer försvinner dessa skydd och ökar riskerna.
Sammanfattning
När faktan nu ligger på bordet går det inte att påstp att problemspelande styrs av en enskild faktor. Varken reklam, tillgänglighet eller tekniska aspekter kan ensamma förklara utvecklingen. Bilden är mer komplex än så eftersom flera områden deltar i ekvationen. Allt ifrån individens sårbarhet, sociala förändringar, marknadens utformning och politiska regleringar samverkar.
Det som istället kan konstateras är att verktygen redan finns, men att kunskapsläget fortfarande kan bli bättre. Med ökad kanalisering, bättre data och kontinuerlig uppföljning kan ett mer evidensbaserat konsumentskydd byggas över tid.
