Norsk Tippings rekordomsättning under fotbolls-VM har gett nytt bränsle åt debatten om den norska spelmarknaden. Både Dagbladets nyhetsredaktör och Norsk Bransjeforening for Onlinespills generalsekreterare menar att tiden är mogen för ett licenssystem och riktar skarp kritik mot dagens spelmonopol.
Rekord under VM sätter fart på speldebatten
När Norge återvände till fotbolls-VM skapade det ett enormt spelintresse hos Norsk Tipping. Under mästerskapet har det statliga spelbolaget slagit flera rekord, där 350 000 kunder spelade på matchen mot Brasilien – den högsta siffran någonsin för en enskild match hos bolaget.
Rekordet har nu blivit utgångspunkten för en förnyad debatt om Norges spelpolitik. I en kommentar i Dagbladet ifrågasätter tidningens nyhetsredaktör Mads A. Andersen varför spelandet beskrivs som ett samhällsproblem när det sker hos utländska spelbolag, samtidigt som rekordomsättning hos Norsk Tipping lyfts fram som en framgång.
Han menar att staten hamnar i en motsägelse genom att både vara lagstiftare och ägare till det dominerande spelbolaget.
Jämför spelmonopolet med Vinmonopolet
I kommentaren jämför Andersen den norska spelmarknaden med landets alkoholpolitik.
Han pekar på att norrmän fortfarande har möjlighet att importera alkohol från utlandet, trots att Vinmonopolet har ensamrätt på försäljning i Norge. På spelmarknaden gäller däremot betydligt hårdare restriktioner, där utländska spelbolag bland annat möts av marknadsföringsförbud och betalningsblockeringar.
Enligt Andersen handlar dagens regelverk därför inte enbart om konsumentskydd, utan också om att skydda Norsk Tippings marknadsposition.
Han beskriver situationen som en ”absurd motsättning”, där staten uppmuntrar spelande så länge det sker hos det egna spelbolaget.
Branschorganisation vill införa licenssystem
Liknande kritik framfördes redan i juni av Carl Fredrik Stenstrøm, generalsekreterare för Norsk Bransjeforening for Onlinespill (NBO), i ett debattinlägg i Namsdalsavisa.
Där argumenterar han för att hundratusentals norrmän redan spelar hos utländska spelbolag och att ett licenssystem skulle ge myndigheterna betydligt bättre möjligheter att skydda spelare än dagens monopolmodell.
Stenstrøm lyfter bland annat fram gemensamma system för självavstängning och delning av speldata mellan licensierade operatörer, liknande de lösningar som redan används i Sverige och Danmark.
Han menar också att en reglerad licensmarknad skulle kunna generera nya skatteintäkter och licensavgifter som i sin tur kan finansiera idrott och andra samhällsnyttiga ändamål.
”Monopolpengarna styr”
I debattartikeln riktar Stenstrøm även kritik mot argumentet att Norsk Tippings överskott finansierar idrott och frivilligorganisationer.
Enligt honom är det just dessa ekonomiska intressen som gör att spelmonopolet försvaras så hårt.
Han pekar samtidigt på Lotteritilsynets uppskattning att omkring två miljarder norska kronor varje år spelas hos oreglerade spelbolag, pengar som enligt honom i stället hade kunnat beskattas inom ett licenssystem.
Stenstrøm betonar även att ett licenssystem inte skulle innebära att Norsk Tipping försvinner. Enligt hans förslag skulle bolaget även fortsättningsvis kunna behålla ensamrätten på vissa lotterispel, medan kommersiella aktörer fortfarande skulle få konkurrera om exempelvis sportspel och onlinecasinon.
Norge blir allt mer ensamt i Norden
Debatten inträffar samtidigt som den nordiska spelmarknaden fortsätter att förändras.
Danmark införde ett licenssystem redan 2012, medan Sverige följde efter 2019. Finland har dessutom beslutat att lämna sitt monopol och planerar att öppna marknaden för licensierade spelbolag under 2027. Om reformen genomförs blir Norge ensamt i Norden med ett statligt monopol för både sportspel och onlinekasinon.
Trots den återkommande kritiken har den norska regeringen och flera partier, däribland Arbeiderpartiet, fortsatt försvarat dagens modell. Förespråkare menar att monopolet ger bättre kontroll över spelmarknaden och stärker arbetet mot spelproblem, medan kritiker anser att ett modernt licenssystem skulle ge både bättre konsumentskydd och en mer rättvis konkurrens.
