En ny norsk studie där forskare följt tusentals patienter i över ett decennium visar att de som söker vård för sitt spelberoende löper mycket högre risk att begå självmord än övriga befolkningen. Slutsatsen stärker den generella bilden av spelberoende som ett allvarligt folkhälsoproblem.
Studien har letts av Joakim Hellumbråten Kristensen vid University of Bergen och omfattar 6899 personer som diagnostiserats med spelberoende mellan åren 2008 och 2021. Nu vill forskarna att suicidrisk blir en viktigare del av vården för patienter med diagnosen.
Riskbedömningen: Fem gånger högre
Konversationer kring spelproblem präglas ofta av de finansiella bitarna. Allra vanligast är att man hör om personer som ruinerat sin egen och kanske familjens ekonomi. Pengarna får de stora rubrikerna.
I den norska doktorsavhandlingen belyser man istället en annan konsekvens – självmorden.
Konkreta uträkningar visar att personer med spelberoende hade fem gånger högre risk att begå självmord än övriga befolkningen. När man jämförde resultaten med andra patientgrupper med psykiska och beteendemässiga diagnoser framkom det att risken för den spelberoende gruppen fortfarande var högre.
Suicidrisken var jämförbar eller lägre i jämförelse med de allvarliga psykiatriska tillstånden som schizofrenispektrum och svåra affektiva sjukdomar. Sambandet kvarstod även efter att hänsyn tagits till faktorer som ålder och kön.
Intervjuerna avslöjade ett bekant mönster
Som en del av studien intervjuade Joakim Hellumbråten Kristensen 14 personer som levt med allvarliga spelproblem samt haft självmordstankar eller rent av försökt ta sina liv vid något tillfälle. Han bad samtliga att redogöra för hur dessa två delar tog plats i deras liv.
Historierna liknade varandra men det gick aldrig att dra en parallell slutsats som förklarade hur spelandet ledde till självmordtankar eftersom det varierade från person till person. Pengar, viljan att jaga tillbaka förluster, skulder som skapade hemligheter i förhållandet och lögnerna till sina närmaste är mönster som återkom i intervjuerna.
Flera deltagare uppgav att den emotionella ångesten växte snabbare än den ekonomiska skulden. Därtill bar många på en skam över att ha svikit sin familj och vänner.
Men det var inte nödvändigtvis spelandet som var huvudorsaken till självmordstankarna – utan snarare konsekvenserna av spelandet. Lånen som inte längre gick att betala tillbaka, rädslan att berätta sin hemlighet, uppgivenheten över att inte kunna se en rimlig väg tillbaka.
För vissa tog det månader och för andra dröjde det flera år innan självmord blev en potentiell utväg. Det var inte de förlorade pengarna som var triggern, utan hopplösheten och ensamheten ihop med skuldkänslorna som riktade tankarna mot mörkret.
Forskningen hävdar inte att spelproblem som enskild faktor är anledningen till självmord. Det som istället kan konstateras är att spelproblem kan utlösa en negativ kedjereaktion som förhöjer risken.
Tidiga insatser kan vara avgörande
Studien är en av de mest omfattande som gjorts på ämnet och resultaten stämmer bra överens med tidigare forskning från bland annat Sverige som också lyft fram sambandet mellan spelproblem och suicidrisk.
I Norge hoppas forskarna nu att resultaten ska hjälpa vårdgivare och andra beslutsfattare att vidta mer träffsäkra åtgärder. Tidiga insatser kan vara helt avgörande för att rädda liv.
