Ett för hårt regelverk riskerar att försvaga den svenska spelmarknaden och samtidigt driva fler svenskar rakt i händerna på olicensierade aktörer. Det menar branschprofilerna Jesper Kärrbrink, Mattias Wedar och Johan Königslehner som presenterar sin syn på hur spelmarknaden kan utvecklas med både ett starkt konsumentskydd men också bättre konkurrenskraft.
I en debattartikel i Dagens industri argumenterar profilerna för att vägen framåt inte är att göra den reglerade marknaden mindre attraktiv. Istället bör det starka konsumentskyddet kombineras med tillräckligt bra förutsättningar för licensierade spelbolag att konkurrera.
Om vi vill minska problemspelandet ska vi inte driva spelare ut ur det reglerade systemet. Vi ska göra den licensierade marknaden bättre, säkrare och tillräckligt attraktiv för att spelarna ska vilja stanna där.
Jesper Kärrbrink, Mattias Wedar & Johan Königslehner.
Större tillgänglighet – men bättre verktyg
Debattartikeln går in på att bilden av spelmarknaden många gånger är grovt förenklad och kanske rentav missförstådd. Resonemanget att fler spelbolag, mer reklam och ökad tillgänglighet garanterat leder till mer spelproblem låter logiskt. Men det finns inte siffror som stödjer det resonemanget.
Däremot finns statistik som visar motsatsen – problemspelandet minskar.
Ekonomen Ola Nevander sammanställde på uppdrag av Branschföreningen för Onlinespel, BOS, en rapport som visar utvecklingen av problemspelade i Sverige över tid. Bettingbladet har tidigare rapporterat om insikterna från sammanställningen som bland annat visar att andelen problemspelare minskat från 2,2 procent (2008/2009) till 1,3 procent 2021.
Branschprofilerna lyfter fram att även om Sverige tycks vara på rätt väg är det ingen som blundar för de konsekvenser som drabbar familjer och enskilda individer när det går för långt.
Men det är också viktigt att titta på vad statistiken säger och våga ställa frågan: varför sjunker problemspelandet trots att både utbud och tillgänglighet är större?
Svaret enligt de själva är att digitaliseringen förändrat spelmarknaden på två sätt samtidigt. Det första är att vi har gått ifrån kontanter, kuponger, ombud och fysiska miljöer där de gick att spela mycket utan att någon kunnat se den fullständiga bilden. Men digitaliseringen har också gett spelare och spelbolag starkare verktyg att hantera eventuella risker.
Den moderna spelmarknaden har gett möjligheten att sätta gränser, stänga av sig från spel och upptäcka risker på ett betydligt bättre sätt än den gamla marknaden. Spelbolag måste enligt lag skydda spelare och hantera risk.
Av den anledningen är reglering nödvändig – men dålig reglering riskerar att driva spelare till olicensierade aktörer många gånger är obefintligt.
Kanaliseringen är fortsatt en utmaning
Exakt hur långt regleringen ska sträcka sig har varit återkommande i den spelpolitiska debatten i Sverige. Enligt Spelinspektionens egna mätning sker uppskattningsvis 16 procent av spelandet utanför det svenska licenssystemet. Två år i följd har kanaliseringsgraden minskat. Det går därför att tala om en negativ trend som behöver brytas.
Här behöver Sverige göra ett val. Förbättras kanaliseringen med ytterligare hårda begränsningar? Eller ligger svaret istället i att ge den reglerade marknaden bättre förutsättningar?
Jesper Kärrbrink, Immense Group, Mattias Wedar, LeoVegas Group och Johan Königslehner från Nordplay har samtliga gedigen erfarenhet och representerar stora branschaktörer.
De menar att vi hamnat i ett farligt debattklimat som reducerats till att alla nya regler och begränsningar anses vara bra, och all övrig kommersiell attraktionskraft per automatik är dålig.
En licensierad marknad måste vara trygg. Men den måste också vara konkurrenskraftig. Annars väljer spelarna något annat, vilket är precis vad som har blivit fallet i flera europeiska länder.
Utdrag ur debattartikeln
Om spelare fortsätter att välja olicensierade alternativ eftersom svenska motsvarigheter inte anses vara tillräckligt attraktiva, förloras också möjligheten att skydda spelarna.
I debattartikeln menar branschprofilerna att det först och främst är viktigt att lyckas behålla spelarna inom licenssystemet.
Spelarskydd börjar med att spelaren befinner sig i ett system där spelbolaget vet vem spelaren är, där insättningar och förluster kan följas, där gränser kan sättas, där riskbeteenden kan upptäckas och där det gemensamma självavstängningsregistret Spelpaus erbjuds.
Frågan är därmed inte bara hur konsumentskyddet kan stärkas ytterligare, utan också hur Sverige säkerställer att den licensierade marknaden förblir det självklara valet för svenska spelare. Vägen dit behöver inte vara särskilt lång, men frågan är om viljan finns?
